Det privata
Några visningar på mitt förra inlägg och jag blir skamsen. Vad har jag skrivit, varför har jag delat med mig av mina tankar. "Åh Emma, slappna av. Jag tror detta är bra för dig", vill jag säga till mig själv samtidigt. Varför är detta så svårt för mig. Att vara privat, visa mig sårbar. Men jag gör ju det i verkliga livet, visa mig sårbar. Men nog aldrig utan skam efter, om jag tänker efter. Jag har nära till mina känslor, jag är väldigt nära till mina tårar och de kommer i både frustration, när jag är arg och när jag är ledsen. Och inte minst när andra gråter eller är i ledsamma situationer. Men jag gråter sällan utan att ha skam efter. Vilket är helt galen och tragiskt, om jag tänker efter. Varför har det blivit så skamfyllt för mig. För att det inte är professionellt? För att det är utelämnande? För att det egentligen är en för privat känsla? Detta måste jag nog klura ut. Jag känner att skriva, som jag gör nog är ett bra forum för reflektion. Jag har saknat reflektion i mi
